• LinkedIn
  • Facebook
  • Twitter
  • Youtube
 
Sweden  
 
 
 
 
 

Geoteknik

 
 

Blogg om geoteknik Här kan du följa WSPs Tommy Jansson i hans arbete som fältgeotekniker. Han bloggar om sitt arbete och de utmaningar han ställs inför. WSPs tjänster inom Geoteknik

 
 

Närma dig fältgeotekniker med försiktighet

October 23, 2014
 

Jag kom på vad Blogg betyder. Borr-logg måste det ju vara. Jag är med andra ord som klippt och skuren för det här.

 

Det här med att försöka få arbetet att rulla är ju något som alla är intresserade av. Det är ju sjukt skönt att komma hem och veta att det inte finns något särskilt som jag kan göra för att förbättra flödet i mitt pågående projekt. Hade den tanken för ett tag sedan. Vet redan på fredag förmiddag att jag skulle kunna ta lite kompledigt och få en lite lugnare start på helgen. Struntar i det och får för mig att åka ut och börja på ett jobb som är planerat till kommande måndag. Bättre med en bra start på veckan ju, eller hur? Fredag är ändå fredag liksom. Dessutom är det bra att skicka in redigerade filer till handläggare så kan de själva ta ut vilka nivåer som de vill ha ostörd provtagning på. Då slipper jag stå och vela.

Åker alltså ut och börjar med att leta parkering vilket inte borde vara något problem eftersom det här var mer eller mindre ute på landet. Fast man bör ha i åtanke att närboende kanske inte alls vill att det byggs just där dem bor. Varselkläder verkar nästan som synonymt med beslutsfattare av rang för somliga. Om de bara lyckas övertala mig om att ”det är gammal sjöbotten här” (-nähä?) så kommer jag att avbryta allt och åka någon annan stans. Här gick det i alla fall bra. Hittade en yta som någon hyrde och där kunde jag lasta av maskinen utan problem.

Men det här handlade ju om att försöka jobba defensivt mot stresstoppar i framtiden. Alltså sonderar jag de punkter som finns och lastar på igen. Sitter i bilen och ska börja flytta runt filer mellan olika enheter så att de kan redigeras och skickas in. Mosar i all hast i mig ett vitlöksbröd som blivit över sen lunchen. Då knackar någon på dörren. Jag öppnar och ser ner (ja, jag sitter ju högt i bilen, inget annat) på en man som också har varselkläder på sig. Eftersom jag är som alla andra begriper jag ju att han måste bestämma saker. Det visar sig vara rätt. Det är en representant för kunden. Han visste inte att vi skulle komma så fort. Jag håller med, det visste inte jag heller. Lite halvt stolt sådär att kunna överaska positivt och samtidigt lite försiktig med att luta mig ut för nära på grund av vitlöksdoften. Vill ju inte att någon ska få tårade ögon av min andedräkt. Mannen visar upp en punktskiss med en linje på som jag inte har på min.

-Den här linjen är gränsen för strandskyddet, säger han. Vi måste flytta byggnadens tänkta läge 10 meter.

Jaha, svarar jag och känner att den där stoltheten sugs ner i en virvel som det sista av badvattnet. Lovar att ordna det på måndag. Så där fick jag för att man är ute i god tid. Behövde visserligen inte göra om alla sonderingar men det blev väl heller inte den lugnaste dagen på året.

Har även hunnit med att känna mig väldigt gammal. Försökte förflytta mig efter att ha stått i leran. Fyra gånger lyckas jag gå iväg med ena benet samtidigt som det andra sitter fast. Resultatet är att höftleden vill hoppa ur sitt läge. Typisk upplevelse som jag tänkt skulle komma senare i livet. Det gör lite ont och man skäms lite. Inte för att man fastnat utan att man utstöter diverse ljud som kan tolkas lite olika. Har ju hörselkåpor på mig så jag vet ju inte om någon står bredvid mig när jag börjar låta som en brunstig älgtjur. Därav skamkänslorna. Ungefär som när man ramlar, det gäller ju att först och främst kontrollera att ingen såg. Försöker i stället att gå runt lite halvt på tå för att inte sugas fast. Det fungerar men jag är orolig att någon ska se mig när jag tar höga kliv runt maskinen. Kan inte se proffsigt ut när någon kör en ”silly-walk” så fort den förflyttar sig.

Här är en bild som visar hur det såg ut när jag var klar. Syns ju knappt att jag varit där eller hur?


 
Här var det bättre ställt med både markförhållanden och utsikt:
 
Sådana här gamla och tunga byggnader är oftast uppställda där förhållandena ur markhänseende är minst sagt goda (high five Fältkurs). Undrar hur man tog reda på det? Jag förstår ju att de förmodligen har lärt av misstag men vad viste man om CRS-försök förkonsolideringstryck på 1600-talet? Inte för att vara nedlåtande mot våra förfäder men man eldade ju upp medmänniskor på ganska svag bevisgrund ungefär samtidigt. Kan inte varit roligt att ha varit ansvarig fältgeotekniker på den tiden.

Det här med att veta om någon är i närheten eller inte är i det närmaste en arbetsmiljöfråga. Om du ser mig ute i fält och jag står och borrar eller bläddrar i papper med kåporna på, gå inte fram och knacka på min rygg. Fältgeoteknikern är ett skyggt djur och är rädd för plötsliga kontakter med andra människor. Rätt sätt är att närma sig försiktigt och från avstånd påkalla uppmärksamhet. Då slipper du se ett rödflammigt skäggtryne skrika i falsett med uppspärrade ögon. Det blir nog lättast för oss båda att smälta.

Vi ses! Hoppas att jag ser dig först bara…