• LinkedIn
  • Facebook
  • Twitter
  • Youtube
 
Sweden  
 
 
 
 
 

WSPs hållbarhetsnätverk

 
 

 
 

Ett hus, fem möjligheter

June 17, 2016
 

För några veckor sedan började min arbetsvecka med en ovanlig förfrågan i inkorgen. Jag blev med kort varsel inbjuden att presentera ett projekt jag och Roland Jonsson på HSB arbetade med för några år sedan, på en kinesisk konferens om miljövänliga städer och urbana energisystem.

 

Läs även: Applied Energy Symposium and Forum 2016

Projektet jag arbetat med finansierades av Energimyndigheten via BeBo (Energimyndighetens beställargrupp för energieffektiva flerbostadshus) och går under namnet Ett hus, fem möjligheter. Projektet, liksom övriga BeBo-projekt, syftade till att främja energieffektiviseringstakten i den svenska bostadsbebyggelsen, med ett logiskt fokus på energieffektivisering av det svenska miljonprogrammet. Detta är de tydligen nyfikna på i Kina, då den kinesiska marknaden har en liknande utmaning framför sig vad gäller att minska energin i den relativt nya bebyggelsen – deras ”miljardprogram”.

Jag var inte tvungen att fundera länge innan jag tackade ja. Jag bestämde mig också snabbt att ta lite spontan semester såhär i början av sommaren med. Jag brukar kalla mig själv för hållbarhetskonsult, och som sådan kan jag inte tillåta mig att flyga så långt utan att få ut så mycket jag bara kan av min miljöbelastning. Det är väl framförallt på grund av att jag inte rent tidsmässigt har råd, som jag inte följer min kinesiska hållbarhetskollegas råd om att vara sådär riktigt miljövänlig och ta tåget. 

Jag tog därför tacksamt emot tipset att inom Kina välja att resa med tåg hellre än med flyg. Och att hellre resa med tunnelbana än med bil. Trafiken på de kinesiska vägarna är osannolik. I det moderna Kina är det en statussymbol att äga en bil. Så alla vill göra det, och detta märks på vägarna. Sträckan mellan centrala Beijing och flygplatsen tar under en timme med tunnelbana, men kan lätt ta 2-3 timmar om ens taxi fastnar i trafiken. Och tydligen är det ungefär samma trafikstockning i det kinesiska luftrummet, där inrikesflyget dras med stor sannolikhet för försenade avgångar då de internationella flygningarna prioriteras. 

Jag har alltid velat se den kinesiska muren, och jag hittar en tur till en relativt lättillgänglig del längs bergstopparna i Mutianyu. Guiden upprepar flera gånger under bilfärden hur oerhört sällsynt det är att vi har en klarblå himmel, ingen smog och nästan inga bilköer.  Vi åker förbi flygplatsen och klättrar sedan som längs första parkett mot utflygningarna uppifrån den helt fantastiska muren. Det är verkligen stor skillnad på luften mot några dagar tidigare då det var så smutsigt att det nästan var svårt att andas. Och om jag skall vara ärlig så är detta så fysiska uttryck av hur världen håller på att förstöras av hur vi använder den, lite av en reality check till och med för mig som anser mig så miljömedveten och upplyst. Det blir som en konstig upplevelse av hur förväntningarna från ens semesterperson och ens jobbperson liksom är olika, semesterjaget vill ju ha den blåa himmeln, medan jobbjaget sporras något enormt av hur smogen gör det så tydligt är att det jag arbetar med verkligen är viktigt. 

Snart är semestern slut och jag lämnar Beijing för konferens och för att förhoppningsvis träffa kollegor från WSP här i Kina. Läs mer i nästa inlägg om detta, och om jag får någon klarhet i hur det egentligen står till med det kinesiska miljardprogrammet. 

Läs vidare:

Om projektet: Ett hus, fem möjligheter.

Om konferensen: Applied Energy Symposium and Forum 2016.

 

Contact:

Unknown Unknown
Unknown Unknown Unknown