• LinkedIn
  • Facebook
  • Twitter
  • Youtube
 
Sverige  
 
 
 
 
 
 

Så kan Nordisk kompetens utmana världsmarknaden

De bästa förutsättningarna för globala företag finns i storstäderna. Problemet för de nordiska länderna är att de helt enkelt är för små för att ha riktiga storstäder. Men det finns en lösning. Genom att länka samman Stockholm, Oslo, Malmö, Köpenhamn, Göteborg och Jönköping kan vi skapa en nordisk storstad och därmed öka konkurrenskraften i Norden. En Nordisk stambana med snabba tågkommunikationer gör det smidigt för personer att resa mellan olika nordiska storstäder. En närmare integration av städerna skulle också möjliggöra ökad tillgång till specialiserad arbetskraft inom såväl näringslivet som akademin, vilket skulle stärka förutsättningarna för kunskapsintensiva verksamheter.

 

I datorspelsbranschen riktar sig nästan alla produkter direkt mot världsmarknaden. Av Sveriges 203 spelföretag finns 88 i Stockholm, 28 i Göteborg och 23 i Malmö. Storstäderna är säte för de mest framgångsrika spelföretagen, medan mindre utvecklare ofta finns i andra delar av landet. Spelutveckling är ingen unik bransch. I de nordiska länderna tenderar företag som lyckas fånga internationella marknader framförallt finnas i huvudstadsregionerna, samt i andra större städer som Malmö och Göteborg.

Det är i storstäderna som kunskapsintensiva företag kan få tillgång till högkvalificerad och specialiserad arbetskraft. Näringslivet kan på egen hand öka nivån av specialisering, så att kluster av specialiserade företag i olika branscher kan dra nytta av närhet till varandra. Staden erbjuder tillträde till stora konsumentmarknader med diversifierade behov, till tågstationer, flygplatser och annan avancerad infrastruktur samt till ledande högskolor. Alla dessa fördelar gör att kunskapsintensiva företag som konkurrerar om världsmarknaden tenderar att fokuseras till storstäder.

Stockholm, Oslo och Köpenhamn är stora småstäder

Vad som begränsar Nordens konkurrenskraft i ett internationellt perspektiv är att ingen av de nordiska länderna har en egentlig storstad. Även om vi räknar med hela stadsregioner, alltså inkluderar såväl innerstaden som omkringliggande regioner, så finns det bara sju städer i Norden som har över en halv miljon invånare. Den största staden, Stockholm, rankas först som den 329:e befolkningsmässigt största i världen.

De nordiska städerna är för små för att kunna nå den nivå av stordriftsfördelar som är möjlig i internationella storstäder som till exempel New York, London och Shanghai. Begränsningen i befolkningsmängd försvårar framväxten av kunskapsintensiva kluster, eftersom näringslivet och de lokala marknaderna inte har tillräckligt storlek för att kunna bidra till den nivå av specialisering som finns i till exempel Silicon Valley i Kalifornien.

De nordiska storstäderna har ledande akademiska lärosäten, men de lyckas inte heller nå den högsta internationella nivån. Anledningen är också i detta fall specialisering. Eftersom de nordiska högskolorna har en begränsad storlek finns inte utrymme att skapa tillräckligt fokuserade avdelningar för enskilda ämnen som bioteknik, fysik eller elektronik. De forskarlag i Norden som forskar i en viss inriktning av till exempel bioteknik består som regel bara av ett fåtal personer, vilket försvårar konkurrensen med internationella högskolor där stora forskarlag verkar i samma fält. Den begränsade storleken kan också inverka på undervisningens kvalitet, eftersom professorer som föreläser inte kan specialisera sig i den utsträckning som krävs för att nå högsta kunskapsnivå.

In real life – ett krav för innovation

Det är inte realistiskt att de nordiska länderna lyckas bygga upp en internationell storstad genom att expandera Stockholm, Köpenhamn eller Oslo. Men det innebär inte att Norden är dömt att ha en nackdel i den internationella konkurrensen. Vad som avgör en stads faktiska storlek är inte dess geografiska begränsningar, utan snarare hur lång tid det tar att resa från en plats till en annan. Kunskapsintensiva näringar utvecklas alltmer i komplexa miljöer där olika innovativa aktörer samverkar med varandra, där förutsättningen är att man kan komplettera IT-kommunikationer med fysiska möten. För att samverkan ska blomstra krävs att tiden som det tar för personer att fysiskt mötas, inte är alltför lång. Det är just denna begränsning som förklarar varför kunskapsintensiva näringar alltmer fokuseras till städerna.


Stockholm är Nordens största stad, men rankas internationellt först som den 329:e befolkningsmässigt största i världen.

 

Källor:
Demographia (2015). “Demographia World Urban Areas”, 11th annual edition.
FN (2014). ”World Urbanization Prospects 2014 Revision”.
Istrate E., A. Berube och C.A. Nadeau (2012). ”Global Metromonitor 2011 − Volatility, Growth, and Recovery”, The Brookings Institution.
Level (2015). “Atlas Sverigeskartan”, nr. 12, september.
The Scandinavian 8 Million City (2014). “The Scandinavian 8 Million City Final Report 2014”.