• LinkedIn
  • Facebook
  • Twitter
  • Youtube
 
Sverige  
 
 
 
 
 
 

Effektivare energianvändning en förutsättning för alla Agenda 2030-mål

Effektivare energianvändning är en grundbult i framtidens hållbara energisystem och en förutsättning för att tackla många av de utmaningar som världen står inför såsom fattigdom; livsmedelsförsörjning, jämlik tillgång till vatten, sjukvård och utbildning; klimatförändringar och jämlik ekonomisk tillväxt. WSP har analyserat hur effektivare energianvändning påverkar förutsättningarna för världen att uppnå de 17 globala målen för hållbar utveckling som antagits inom Agenda 2030. Vår slutsats är att energieffektivisering underlättar uppfyllandet av alla 17 mål.

 

När Agenda 2030 antogs av FNs Generalförsamling i september 2015 åtog sig världens länder att under de kommande 15 åren utrota extrem fattigdom, att minska ojämlikheter och orättvisor i världen samt att lösa klimatkrisen. Den antagna agendan omfattar 17 globala mål för hållbar utveckling. Målen är integrerade och odelbara och balanserar de tre dimensionerna av hållbarhet - ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Agendan syftar till att arbeta med helhetsperspektiv och förbättringar på systemnivå i kombination med lokala initiativ och förbättringar inom varje enskilt område.

Effektivare energianvändning kan kopplas till samtliga 17 mål

Effektivare energianvändning är ett bra exempel på målens inbördes beroende. Hållbara energisystem har fått ett eget mål, nummer 7 att ”Säkerställa att alla har tillgång till tillförlitlig, hållbar och modern energi till en överkomlig kostnad”. Men effektivare energianvändning har också direkta eller indirekta kopplingar till de övriga 16 hållbarhetsmålen.

Tillgången till och användningen av energi är ojämnt fördelad över världen och inom olika socioekonomiska samhällsdelar. En av våra stora utmaningar är att skapa trygg och säker tillgång till hållbar, effektiv energi för alla människor globalt. Energianvändningen kan minskas på många olika sätt och ny teknik erbjuder möjligheten att få ut samma nytta med mindre energi samtidigt som en ökad geopolitisk trygghet uppnås.

Energimyndigheten har genom ett antal exempel och resonemang runt innebörden i en mer svensk kontext, redogjort för relationen mellan mål 7 och övriga hållbarhetsmål.1 De konstaterar att ”energi har en direkt eller indirekt koppling till alla 17 hållbarhetsmålen” och ”bör betraktas som en resurs som är nödvändig för att kunna uppnå andra hållbarhetsmål”. Samtidigt lyfts det faktum att det kan finnas negativa beroenden mellan energiförsörjning och andra hållbarhetsmål fram, till exempel mellan energiframställning och bevarande av naturresurser och biodiversitet. Energifrågan har ett nära samband med klimatfrågan eftersom stor del av den globala energiproduktionen är baserad på fossila bränslen, och den största delen av världens växthusgasutsläpp kommer från energisektorn. Åtgärder som Energimyndigheten lyfter fram som nödvändiga att genomföra i Sverige för att uppnå FNs hållbarhetsmål 13 ”Bekämpa klimatförändringen” inkluderar utveckling av förnybar energi och klimatanpassning av städer. Förnybar energi och energieffektivitet är även centralt för att uppnå FNs hållbarhetsmål 12 ” Hållbar konsumtion och produktion”, och här måste Sverige minska sitt konsumtionsbaserade klimatavtryck. Mål 8 ”Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt” kräver att energiintensiteten i den ekonomiska tillväxten minskar, vilket för Sveriges del innebär att basindustrin behöver ställa om till 100 procent förnybar energianvändning.

En systemförutsättning för närmare hälften av alla delmål

WSP har genomfört en initial kvalitativ analys av hur effektivare energianvändning påverkar möjligheten att uppnå de olika hållbarhetsmålen på global nivå. Vår slutsats är att alla de 17 hållbarhetsmålen kan nås enklare om energianvändningen blir effektivare. Analysen indikerar att effektivare energianvändning är en systemförutsättning för att uppnå åtminstone 65 av de 169 delmålen.Energianvändning nämns explicit i minst 26 av delmålen, och avses indirekt eller har en indirekt koppling till ytterligare minst 47 av delmålen.

Effektivare och minskad energianvändning är en grundförutsättning för att bygga hållbara städer och samhällen (hållbarhetsmål 11) och bekämpa klimatförändringen (hållbarhetsmål 13), för att nå långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt (inom hållbarhetsmål 8) samt för utveckling av mer hållbar konsumtion och produktion (hållbarhetsmål 12). Det finns många olika typer av kopplingar och beroenden till de olika delmålen, nedan diskuteras ett antal av dessa aspekter.

Tillgång till energi, som en grundläggande samhällstjänst eller infrastruktur,  lyfts i FN-formuleringar som att ”… säkerställa att alla män och kvinnor, i synnerhet de fattiga och de utsatta, har lika rätt till ekonomiska resurser, tillgång till grundläggande tjänster, möjlighet att äga och kontrollera mark och andra former av egendom samt tillgång till arv, naturresurser, lämplig ny teknik och finansiella tjänster...” (delmål 1.4) och att ”… säkerställa tillgång för alla till fullgoda, säkra och ekonomiskt överkomliga bostäder och grundläggande tjänster” (11.1).

Hållbart nyttjande av resurser, innefattande hållbart nyttjande av energiresurser, tas i FNs hållbarhetsmål exempelvis upp relaterat till hållbar konsumtion och ”… hållbar förvaltning och ett effektivt nyttjande av naturresurser” (12.2 ). Relaterat till hållbar produktion skrivs bl.a. att ”... successivt förbättra den globala resurseffektiviteten i konsumtionen och produktionen samt sträva efter att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring,...” (8.4). Krav på minskade effekter av energiproduktion och användandet av energiresurser ställs genom delmålen att ”… väsentligt minska antalet döds och sjukdomsfall till följd av skadliga kemikalier samt föroreningar och kontaminering av luft, vatten och mark.” (3.9) och ”Vidta omedelbara och betydande åtgärder för att minska förstörelsen av naturliga livsmiljöer, hejda förlusten av biologisk mångfald och senast 2020 skydda och förebygga utrotning av hotade arter.” (15.5). Social hållbarhet relaterat till utvinning av naturresurser inkluderar resurskonflikter, vilket i hög grad påverkar möjligheterna att ”Avsevärt minska alla former av våld och dödligt våld överallt.” (16.1) samt att minska ojämlikheter inom och mellan länder och uppnå en ”… reglerad och ansvarsfull migration och rörlighet av personer,…” (10.7).

Effektivare energianvändning och härigenom ökad tillgång till ljus, bränslen för matlagning, transporter m.m. är nödvändigt för att leverera ökad välfärd och en mängd samhällstjänster, exempelvis för att ”…minska mödradödligheten i världen” ( 3.1), att ”…säkerställa alla kvinnor och män lika tillgång till yrkesutbildning och eftergymnasial utbildning…” (4.3), att ”… avskaffa hunger och garantera alla människor, i synnerhet de fattiga och människor i utsatta situationer, inklusive små barn, tillgång till tillräckligt med säker och näringsrik mat året om.” (2.1) samt för att ”… tillhandahålla tillgång till säkra, ekonomiskt överkomliga, tillgängliga och hållbara transportsystem för alla.” (11.2).

Ur ett jämställdhetsperspektiv finns starka kopplingar mellan tillgång till effektivare energianvändning och sociala strukturer där kvinnor i stora delar av världen exempelvis ägnar en stor del av sin tillgängliga tid åt införskaffande av energiresurser och är beroende av upplysta vägar och offentliga platser för sin egen säkerhet. Här finns starka kopplingar till mål 4.5 att ”…avskaffa skillnaderna mellan könen inom utbildningsområdet…”, mål 6.2 att ”…säkerställa att alla har tillgång till fullgod och rättvis sanitet och hygien och att ingen behöver uträtta sina behov utomhus.” samt mål 11.7 att ”….tillhandahålla universell tillgång till säkra, inkluderande och tillgängliga grönområden och offentliga platser…”.

Effektivare energianvändning är således inte bara en grundbult i framtidens hållbara energisystem utan även en förutsättning för att uppnå en mer hållbar utveckling i alla hållbarhetsdimensioner! WSPs analys visar att effektivare energianvändning påverkar möjligheterna för världen att uppnå samtliga av FNs 17 globala hållbarhetsmål fram till 2030.

Agneta Persson och Anna Bondesson
– WSP Sverige

Källor:
1. Redovisning av uppdrag till statliga myndigheter att bidra med underlag för Sveriges genomförande av Agenda 2030 (pdf)

2. Endast kopplingar till de 126 målinriktade delmålen (1.1,.1.2,…2.1, 2.2,… osv.), och inte till resterande medlen (1.a, 1.b,…2.a, 2.b, osv.), analyserades.

Tyckte du om den här artikeln och vill få mer liknande innehåll?
Följ oss då på Linkedin


 

Kontakt:

Unknown Unknown
Unknown Unknown Unknown